Samtidigt som koldioxid strömmar in i bladet genom små porer, klyvöppningar, på bladets yta, strömmar vatten ut genom klyvöppningarna. Den drivande kraften är en skillnad mellan vattenhalten i atmosfären och inne i växten. Vattenavsöndringen från bladet ut i luften kallas transpiration. Det är ett passivt flöde som inte har just någon annan nytta för växten än att det kyler växten då solstrålarna bränner.
För att hindra en för stor vattenförlust sluter växten sina klyvöppningar om marken är torr eller växten av andra orsaker har för litet vatten till sitt förfogande. Då klyvöppningarna tillsluts hindrar det emellertid också flödet av koldioxidmolekyler från luften in i bladet, vilket gör den för växten livsviktiga photosynthesis långsammare. Därför strävar växten alltid till att optimera klyvöppningarnas öppningsgrad.
Också vatten som regnat eller kondenserats på växten avdunstar från växtens yta. Det kallas evaporation. En kombination av transpiration och evaporation kallas evapo-transpiration.
