Årsrytmen i en boreal skog följer förändringarna i regionens subarktiska klimat, för vilket det typiska är en lång, kall och mörk period samt en relativt kort och varm period. Boreala skogar är fuktiga ekosystem som sällan lider av torka, men vintertid är vattnet i form av is och snö som växterna inte kan utnyttja.
De speciella förhållandena i det boreala området begränsar förekomsten av trädarter. De trädarter som klarar sig bäst är ständigt gröna barrträd med nålliknande blad, till exempel gran och tall. De här trädarterna är särskilt väl anpassade för hårda vinterförhållanden: den smala toppen är lämpad för att klara av tyngden från snömassor, barrens mörka färg håller effektivt kvar värmestrålningen och de små barrformade bladen klarar väl av torka och hårda förhållanden. Barrträdens ständiga gröna gör det också möjligt för dem att inleda assimilationen tidigt på våren, så snart förhållandena blivit lämpliga.
För att träden ska klara av den årsrytm som bestäms av klimatet har de reglermekanismer som styr den biologiska aktiviteten under olika årstider. Vädrets tidtabell varierar från år till år och träden måste kunna svara på växlingarna. Man kan säga att träden kan ”avläsa vädret” och reagera därefter: träden är aktiva och växer under den varma perioden men sjunker in i viloläge, dormans, under den inaktiva kalla perioden. De mest betydande händelserna har att göra med växlingen mellan viloläge och den aktiva perioden. På våren kan vi se hur trädet vaknar och på hösten hur det går in i dormans.
