I markens kemiska och biologiska processer har vattnet en stor betydelse. I vår uppföljningsskog är jordmånen moränmark, precis som största delen av Finlands jordmån. I en sådan jordmån är den mättade markens fuktighet omkring 50 % av volymen, då alla porer i marken har fyllts av vatten.
Marken kan ha en så hög fuktighetsprocent till exempel under vårflödet. På sommaren kan fuktigheten i marken under svår torka sjunka till 10 %. Normalt varierar markens fuktighet på sommaren mellan 25 och 30 %, efter regn kan den vara så hög som 35 %. Markens fuktighet har ingen dygns- eller årstidsrytm, utan den sjunker under torrperioder och stiger efter regn. I avsnittet Observationer kan du se och ladda ner fuktighetmätningar gjorda på Hyytiälä Skogsstation.
REW är en förkortning av ”Relative Extractable Water” och betyder den vattenmängd i marken som är användbar för växterna.
För att upprätthålla hela växtens biologiska aktivitet är det viktigt att vatten sugs in i rötterna. Då mängden vatten i marken sjunker blir det svårare för rötterna att ta upp vatten och att ersätta det som förloras genom avdunstningen. Då marken torkar leder det i bladen till en likadan reaktion som ett stort VPD, alltså torr luft: klyvöppningarna tillsluts och koldioxidflödet till bladen blir långsammare, vilket leder till att också assimilationen blir långsammare.
Fältkapaciteten (field capacity, FC) är den maximala vattenmängd som marken kan lagra.
Vissningsgränsen (wilting point, WP) är den vattenhalt i marken under vilken växterna vissnar. Om markens fuktighet sjunker för lågt kan växten inte längre återställa turgortrycket.
REW beräknas ur markens uppmätta vattenhalt (SM, m3 m–3) med hjälp av vissningsgränsen och fältkapaciteten:
REW = (SM – WP) / (FC – WP)
